Nålbindning har förekommit i Skandinavien bra mycket längre än stickning, det är dessutom en ball teknik där man bygger upp formen på det man ”syr” på ganska fri hand, lite som man kan göra när man virkar (om man är bättre på att virka än vad jag är) Nålbindning har också den fördelen att det inte repar upp sig så jag tänker att det är ett väldigt bra ”ta med sig” handarbete, lämpligt att ta med när man seglar tex. Jag har gjort ganska många försök att nålbinda, jag har startat på minst sju par vantar men trots att jag gjort massor av ökningar utöver dem som stått i beskrivningen har det bara blivit äggvärmare. Till slut ansträngde jag mig jättemycket för att verkligen inte dra åt så hårt när jag sydde och det blev ett par vantar!!!
Beskrivning: Tror inte det, jag har för mig att den beskrivning jag hade var från handleden upp och jag har gjort tvärt om.
Garn: Växtvärgat tvåtrådigt ullgarn, jag tror att det är färgat med björklöv, övre delarna på grått, nedre delarna på naturvitt.
Bra: Det passar och det var kul.
Dåligt: De är i smalaste laget.
